livet är skört...

Kan inte sova utan ligger vaken och tänker, hör på mina barns fridfulla andertag...Det har hänt någonting som håller mig vaken nu, som skulle inte få hända någon som har så mycket att leva för... En tjej som är kompisens nästan svägerska har avlidit i bröstcancer...Livet är grymt och orättvisst:( År 2000 dog hennes mamma och nu even hon efter 5år kamp mot klockan, amputerat bröst och ja, hon som blev friskförklarat???? Hur ska hennes man nu förklara för deras 3-åriga dottern att mamma kommer inte mer hem??? Bara tanken på de samtalen sker djupt ihjärta och det gör omänsklig ont. VARFÖR?? Stackars liten tjej kommer växa upp utan att förstå vad hände och känna sig sviken och lämnat tills den dagen hon blir stor nog att förstå...eller så fattar hon nu direkt när hon ser sin älskade mamma ligga helt stilla i en kista och folk som kan inte hålla i gråten, för vem kan det då... Det finns inga ord som kan göra så att det gör mindre ont, och det finns heller inget som kan.